Det finns ett öppet fönster av möjligheter när pandemins härjningar ska mötas med politiska insatser. Inte minst finns goda chanser att skynda på klimatförbättringar med rätt politik och investeringar som främjar en grön omställning. Det är därför intressant att läsa Klimatpolitiska rådets rapport och deras förslag.

Själv är jag väldigt förvånad över att statsbudget och finanspolitiska ramverket inte används mer offensivt för att främja klimatpolitiken och att väldigt lite av insatserna under krisen haft som syfte att nå klimatmålen. Snarare är det åtgärder av mer symbolisk art, som subvention av elcyklar, nattåg till kontinenten eller straffskatter på flyg och plastpåsar som får illustrera politiken.

Klimatpolitiska rådets rapport pekar på flera frågor som jag skrivit om tidigare i nyhetsbreven som till exempel att miljöprövningen kan bli ett hinder för klimatomställning med sina orimligt långa och komplicerade processer och att elnäten och laddinfrastrukturen skyndsamt måste byggas ut. I dag är det i stor utsträckning näringslivet som driver på klimatomställningen och då gäller det att politiken också förmår möta upp och underlätta så att vi kan föra en klimatpolitik som ägnar sig mer verkliga problem och inte symbolåtgärder.

Sverige brukar ofta hävda att vi ligger före omvärlden i att hantera klimatfrågan och det kanske stämmer. Däremot kan vi inte luta oss tillbaka och tro att omvärlden ser på oss på det sättet, vilket den uteblivna inbjudan till president Bidens klimatmöte visar. Vi har fortfarande mycket att bevisa.